Lady M

Igår var jag hos sjukgymnasten och fick behandling. Och för att tömma ur mej på den värsta oron och ångesten. När jag kom hem gick jag och la mej i soffan och satt där resten av dagen. Jag var helt färdig och hade så ont. Idag känns det lite bättre men jag är fortfarande väldigt trött.

I onsdags kom J hem från jobbet och hade tandvärk. Han hade så ont att han sjukskrev sej igår och ringde tandläkaren och fick en tid klockan fem. Tanden var helt död så dom drog ut den. Verkligen på tiden, han har gått med den ..nden alldeles för länge. Sen åkte han och repade.
Hade förväntat mej att jag skulle behöva bära honom uppför trappan när han kom hem men han mådde helt okej. Och idag känns det inget alls. Tur för honom. Utdragna tänder är annars aldrig kul. Ikväll har han en spelning. Jag ska vara hemma och se på film och äta sushi. Har fått pengar idag så jag ska passa på att se dom där filmerna som jag vill se men inte J. Ska bli skönt. Jag har pms och känner inte för att åka nånstans.
Egentligen borde jag gå ut i det fina vårvädret men det orkar jag inte heller. Jag vill bara sova.

Igår tittade vi på Insider. Jag gillar verkligen det programmet och önskar att det fanns fler program som detta. Vad jag däremot inte gillade i gårdagens avnitt var hur dom flertalet gånger väljer att benämna personer med olika utvecklingsstörningar/funktionshinder som idioter. Jag förstår och tycker det är oförlåtligt att man bedömer en människa som utvecklingsstörd när han i själv verket är dyslektiker, men att både han och mamman väljer uttrycket idiot för utvecklingsstörda människor är kränkande och nedvärderande.
Det var en tjej med i studion som hade fått stämpeln ad/hd i skolan, sen visade det sej att hon var normal. Precis så sa hon. Hur tänker dom? Vilken otroligt skev människosyn dom måste ha som står i teve och säger så. Så då tycker dom att jag är onormal då.
Tycker ni också det? Och vad är normalt egentligen? Att inte ha en utvecklingsstörning men våldta tjejer, misshandla folk på stan, mobba andra och råna banker? För det är ju inte dom med downs syndrom som gör det, det är ju dom "normala" människorna som gör det. Jag blir så arg. Jag skrev ett mail till Insider om det där. Jag kan inte bara vara tyst.

Magstatusen varierar. Efter en mardröm tidigt imorse vaknade jag och hade jätteont, men när jag somnade om ett par timmar så kändes det lite bättre. Nu är det lite till och från.

Hyfsat fint väder idag, det är skönt att det är fredag och hemmet ska städas inför morgondagens fikabesök. Det drar ihop sej mot en ny inspelning, om inte J ska repa på söndag så blir det av då, annars i veckan. Ser fram emot det, har gjort det ett tag nu. Och så ska jag maila en god vän som är fotograf och väldigt, väldigt duktig för jag behöver verkligen nya bilder.

Nu fick jag totalt hjärnsläpp och vet inte vad jag skriva och inte heller vad jag ska ta itu med. Så jag slutar här annars kommer jag bara trassla in mej i meningar jag inte kan ta mej ur.

Namn - Malin
Vad drack du senast - Pepparmynste
Vad gjorde du igår kväll - Tittade på Medium, spelade in Dirty sexy money och såg på Insider
Hur många hamstrar har du haft - Inga men däremot två marsvin
Kan du gå ner i spagat - Beror på hur noga man är
Vad ska du göra ikväll - Städa och torka golven inför morgondagens fikabesök samt hänga med J i soffan
Vad ska du göra imorgon -  Ylva och Peter kommer över på fika :)
Senaste inköp - Bröd, proviva och nya magmedicinen
Senaste film - Nya skräckisen med Nicole Kidman och Daniel Craig. Den sög.
Vad har du i ditt fönster - I ett har jag blommor, ett tre kuddar så djuren kan ligga där och sova, i ett annat har vi sopsortering med glas och sånt och det sista en massa ljus
Tycker du om att cykla - Jo. Men jag gör det sällan
Vem sov du över hos senast - Hmm..det var nog mamma och pappa. Eller var det Peggy?
Vem sov över hos dig senast - Mamma

Vad ska du göra nu - Äta upp frukosten, blogga, leta förläggare ochs en handla
Vad ska du göra sen - Kolla på Dawson´s creek, fixa mat ochs en städa
Vem träffade du senast - J
Vem skulle du vilja träffa nu - En rikigt snäll förläggare
Sjunger du i duschen - Alltid
Vem ringde dig senast - J
Vem ringde du senast - J
Hur länge sov du inatt - 8-9 timmar ungefär. Det är ett måste för mej.
När ska du lägga dig ikväll - Elva, halv tolv typ
Vad gjorde du för 3 timmar sen - Sov!
Vad skulle du vilja göra nu - Skriva klart gårdagens påbörjade texter och få handlingen hemkörd

Tog medicinen igår kväll och har tillbringat en stor del av morgonen på toaletten. Knasigt det där, man får en medicin mot magen som ska ta bort alla dessa symptom och så är dom vanligaste biverkningarna att man får samma symptom som man vill bota. Och jag vet att det är biverkningar för det är lite annorlunda illamående och fler toabesök. Jag hatar verkligen att medicinera.
Hatar behovet, hatar vad det gör med mej. Förutom det som är bra förstås. Men det är så mycket som är dåligt. Jag hoppas verkligen att denna medicin hjälper så jag inte behöver prova en massa andra.
Har skjutit upp sjukgymnasten ytterligare en vecka och ska göra samma sak med Fredrik. Jag ska försöka läka min mage nu och minska den stress jag kan. Att plågas en halvtimme på tunnelbana/buss är inte riktigt avkopplande. Dessutom ingen höjdare om man mår illa och om man behöver uppsöka toalett lite hur som helst. Sjukgymnasten förstod precis, nu är det bara Fredrik kvar.

Igår bestämde jag mej för att jag ska skicka ut en till omgång med dikter till förlag. Det var två år sen senaste gången och även om jag knappast tror att någon kommer nappa nu så känns det skönt att göra det ändå. Satt igår och letade adresser så jag ska ta itu med det snart, måste leta efter flera.

Idag är en sån fixar dag. Och ska jag skriva rent två texter. Planera videos. Vila magen. Dricka te. Sparka boll med Lakrits. Andas. Fundera. 

Fredag imorgon. 

Igår var jag hos biståndshandläggaren och fläkte ut mitt inre. En och en halv timmes intervjuvade om mej och mina brister, frågor om varför och så vidare.

Det jobbigaste var när hon frågade om om jag varit inblandad i några rättsliga processer eller om jag blivit utsatt för något som skulle ha krävt. Det är jobbigt att säga som det är och ännu jobbigare att säga, nej jag har inte anmält det. Jobbigt att säga dom orden högt och jobbigt att inse situationen.
Det är jävligt lätt när man står vid sidan av att uppmana till att anmäla, men när man är uppe i det själv, så är det långtifrån enkelt. Ibland undrar jag om mitt liv på något sätt hade sett annorlunda ut om jag valt att göra det. Kanske, kanske inte.
Men det var en jobbig intervju och jag var så slut när jag kom hem och grät på kvällen.
Jag är väldigt trött överlag nu. Orkar inte så mycket. Jag har två möten kvar denna vecka och jag undrar hur jag ska fixa det. Imorgon är det sjukgymnasten och på fredag psykologen.

Idag var jag till läkaren för min mage. Igen. Men på ny vårdcentral och en ny läkare som hette Anna. Hon var toppen! Inga attitydsproblem och inga gapskratt när jag pratade om mina rädslor. Hon sa att det var magkatarr. Hon kände på min mage i lugn och ro, lyssnade noga på mej när jag berätta om mina symptom och hon sa att vi nog skulle få ordning på detta. Jag ska äta en medicin i två veckor men höra av mej efter en vecka om det inte hjälper något alls, och så tog dom prover.
Eftersom jag har problem med gallan så tog dom prover för att se om det kanske finns stenar i gallgångarna, men också gluten prov och det tyckte jag var jättebra. Att dom vidgar vyerna lite och som hon sa, eftersom jag haft problem så länge med magen. Jag får svar om några dagar. Är för tillfället ganska lugn men jag vet att bara gå vänta på provsvar är enormt stressande.
Men nu ska jag vila.
Läsa.
Ikväll ska jag tvätta.

Skrev nyss ett inlägg som försvann. Finns det något mer irriterande? Jag orkar inte skriva om allt heller.

Jag har fortfarande ont i magen. Idag ska jag åka buss för första gången på ganska länge. Text ska skrivas klart. Disk ska diskas. En del saker ska kollas upp. J kommer hem som vanligt idag, inget rep eller så. Jag ska avnjuta ännu en måltid med kokt torsk. Fast inte njuta kanske.

Det är så hemskt med lilla Engla som har försvunnit. Min lillebror är med i hemvärnet och han har varit ute hela natten och letat efter henne. Utan resultat. Det är så vidrigt. Ett litet barn, en människa, en egen individ. Bara borta.

Nu ska jag svara och skicka mail. Jag ska vara med i radion igen, två gånger till. Ska bli kul. Längtar efter att spela in mer.

Idag är jag sympatibakis med alla andra som drack igår. Tråkigt att man inte kan få lite cred för att man inte dricker utan ska känna sej bakfull ändå. Men shit, jag hade kul igår! Trodde först inte att jag skulle fixa det, mådde skitdåligt på dagen och hade så jävla ont i magen. Valde att äta tidigt på dagen, vilket var tur för jag fick jätteont efter maten. Tog samarin som lyckades ta bort dom värsta topparna och sen åt jag inget mer innan jag drog. Drack bara vatten och ytterligare ett glas samarin. Sen hämtade svärmor mej och vi åkte till tanto. Det hade inte kommit så mycket folk när vi kom och det var skönt. Då kunde jag känna in allt i lugn och ro.
Det var skitkul att träffa dom jag tycker om. Vi träffar våra vänner alldeles för sällan men kanske kan det bli ändring på det nu när releaseparty är över och det går mot ljusare tider. Allting känns ju lite lättare då. Knöt några nya kontakter och fick väldigt snälla och fina kommentarer om mej vilket kändes underbart kul och väldigt förvånande. Jag blir ju alltid lika paff när någon har något snällt att säga. Och det viktigaste av allt, jag kände mej aldrig underlägsen. Inte en gång. Och stundtals var det riktigt kul. Roligast var ju såklart att se dom spela. Jag tycker dom var skitbra men enligt J spelade dom mycket fel och sånt. Men det märker aldrig jag. Jag är skitstolt över J. Och över mej själv.

Jag trodde det värsta magontet skulle försvinna efter gårdagen men icke. Fattar inte hur jag ska klara mej till på onsdag då jag har läkartid. Jag äter ju bra, har levt på kokt torsk och soppa ett tag nu men det hjälper ju inte. Har en påse choklad i kylen som bara står, har inte kunnat/vågat röra den fast jag är hur sugen som helst. Eller jag är åtminstone sugen mellan dom värsta kramperna. 

Jag ska inte orda något mer här idag för jag är alldeles för off. Okonstruktiv. Dagen ska tillbringas i soffan med J och djuren.

Jag blir rädd. Och förbannad. Häromdagen såg jag på Unga mödrar som går på femman. Där var det en tjej som medvetet blev gravid när hon var fjorton år. Hon sa att hon hade att välja mellan det eller att ta livet av sej. Hon vet inte ens vem pappan är. Idag läste jag om en tjej som hade anorexia men blev frisk när hon blev gravid. Det är helt sjukt. Man blir inte frisk för att man skaffar barn.
Antingen blir problemen liggande i själen för att blossa upp efter några år igen, eller så får man en förlossningsdepression och kan inte ta hand om barnet. Tjejen i Unga mödrar ångrar sej och säger att man inte ska skaffa barn om man inte kan ta hand om sej själv. Säger hon nu ja. Sen kan det vara så att vissa har tagit hjälp, är medvetna om problemet och fortsätter i terapi när dom skaffat barn och det säger jag inget om. Men att tro att barn är lösningen på problemet, att lägga över sitt vuxna liv på ett litet barn är rent ut sagt för jävligt. Man måste lära sej att deala med det som är innan man sätter ett nytt liv till världen.
Om man mår dåligt kan det vara bra att göra andra saker som får en på andra tankar men då menar jag som att prova något man aldrig provat förut, se en film, baka något, plantera blommor och såna saker. Inte laborera med en annans liv.

Idag fick jag ett mail från min kompis R som är fjorton år. Hon ville att jag skulle skicka några av mina dikter som handlar om hur svårt livet är och hur svårt det är att vara olyckligt kär. Jag blev glad för det mailet samtidigt som jag blev ledsen. Glad för att hon nu är så pass stor att hon vill och kan läsa mina dikter och att jag får finnas där för henne men ledsen för att jag kommer ihåg precis hur det var att vara fjorton. Det var inte kul.
Jag tror att jag ska bjuda hit henne när J åker till Finland. Så kan hon sova här en natt och så kan vi prata lite och hyra film och bara ha det sådär tjejigt som man vill ha det när man är fjorton. Det kanske skulle hjälpa mej också eftersom jag mår piss över att han ska åka bort.

Så ikväll är det dags. Jag har så ont i magen. Men, jag är så enormt stolt över J. Det han gör med musiken, hur han är som människa och vad han gör för att hjälpa och älska mej. Allt han gör. Allt han är. Hur snygg han är. Och han är min. Jag ska gifta mej med kvällens stjärna.

Klippte ju mej igår men det blev inte bra. Först klippte grannen mej och då såg jag ut som en tant. Men det kunde jag inte säga. Sen på kvällen klippte J mej men det blev inte heller bra, för jag kunde inte förklara precis hur jag menade. Så ikväll och fram till juni ungefär kommer jag ha mössa på mej.
Det var inte precis det jag behövde just nu. Men inget att göra åt. Det är bara så typiskt. Och mina nätstrumpor är puts väck dessutom så det blev inte alls som jag hade tänkt mej. Men är det något jag har lärt mej av livet är att det inte alltid blir som man har tänkt sej

Var det någon som såg Sverige pussas och kramas i onsdags? Jag trodde jag skulle dö av skratt. School of Fuck var bland det roligaste jag sett på länge.

Idag ringde jag vårdcentralen och fick en ny tid för att kolla min mage nu på onsdag. Känns bra. Gårdagen var inte rolig. Så fort jag åt fick jag så ont i magen, kände mej uppblåst och mådde illa. Efter ett par timmar gick det över och så blev jag hungrig och var tvungen att äta och sen var det samma resa igen. Samma sak idag.

Idag ska min granne klippa mej. Är less på mitt hår samtidigt som jag vill spara ut. Men nu är det så ojämnt så jag måste fixa till det. Hoppas det blir bra bara. en risk så här dagen innan releasepartyt men i värsta fall får jag ha mössa på mej.

När jag satte på teven igår var det ett program där det var ett medium som satt inför en publik och så fick folk ställa frågor till henne och så svarade hon. bredvid henne satt det en programledare som nickade förstående efter varje svar hon gav och publiken applåderade och en del grät. Amerika.

Påbörjade en text sent igår kväll, inte till boken utan en dikt. Det blir nog den nästa texten som jag spelar in. Kanske blir en av dom som blir en video, vi ska ju göra två stycken. Hoppas kunna börja med det nu efter releasepartyt.

Nu är det dags för duschning och klippning.

Blev inget inlägg igår för jag tyckte inte att jag hade något att skriva. Jag var trött på att vara sjuk, tillräckligt frisk för att känna lust att göra något men inte tillräckligt stadig på benen för att göra det. Idag är jag lite piggare men det är min mage som krånglar. Gallan eller njursten. Svårt att skilja på.
 Ena stunden är det mest gallan, i nästa stund känns det precis som när jag hade njursten. Så något av dom. Stress är också en bidragande orsak. Jag är enormt stressad inför helgens releaseparty. Av många olika anledningar. Känns inte helt okej att träffa en del folk jag absolut inte vill träffa men känner för väl för att ignoreras, pressen att vi måste gå runt ekonomiskt och den där vetskapen om att jag vet att hur fin jag än kommer känna mej när jag är hemma innan jag åker dit, så kommer det droppa av allt eftersom på vägen.
När jag kommer fram finns det ingenting kvar av den känslan. Istället kommer känslan av att vara totalt värdelös att regera och det kommer sluta med att jag blir ledsen. Och för varje person jag pratar med så kommer den känslan att öka. Det är en ganska stor stressfaktor. Jag kan ju välja att stanna hemma, men jag vill inte låta rädslan vinna.

Jag har teven på i bakgrunden. Det är Oprah. Dom pratar om the Secret. Orkar inte sätta mej in i det nu, men jag har sneglat på lite artiklar om just det så någon gång ska jag prova. Onekligen intressant.

Det där jag skrev om passfoton på eniro.se var ett aprilskämt. Det förstod ju inte jag. Jag skämtar aldrig med folk på första april så därför hade jag ingen tanke på att det var det. Sen är det ju helt otroligt att det skulle kunna bli så. Jag menar, söker man på mej på eniro.se (jag har rätt adress nu!) så kan man ju till och med se en riktig bild på huset där jag bor. Så det är väl inte så konstigt att jag trodde på det. Eller så är jag bara korkad.

Inatt drömde jag att flera personer var besatta av djävulen och hade gröna ögon och allt det där. Vilka det var vet jag inte. Sen drömde jag att jag åkte pendeltåg men att dörrarna inte gick upp på varje station. Vi fick en drömfångare i måndags, vad har den för funktion egentligen?

J repar idag. Ikväll börjar Medium igen.

Jag läste på eniro.se att nu ska man kunna se passfoton på de människor man gör en sökning på. Jag ska aldrig skaffa pass. Men man måste ju kunna få välja om man vill att det ska finnas där, eller hur? Man kan ju inte bara lägga ut det sådär. Såna foton vill man ju inte ens se själv. I alla fall inte jag.
Jag har nu äntligen mailat eniro och sagt att jag vill ändra min adress och mitt telefonnummer. Bara två år för sent. Men för att ändra uppgifter så skulle man ringa från det telefonnumret som stod i uppgifterna men det har jag ju inte längre och nu har jag äntligen orkat maila dom. Det tog tre mail innan allt blev som det skulle. Man kunde nämligen inte svara på mailet dom skickade så jag var tvungen att göra om proceduren två gånger, dvs gå in på eniro.se och klicka mej fram en massa gånger och sen skriva nytt mail. Sånt är lite drygt.

Bihålorna mår något bättre idag men magen har krånglat. Har bara druckit te och käkat tomatsoppa. Är skithungrig fast så fort jag äter får jag jätteont. Jag hoppas att jag mår bättre imorgon för det suger som fan att inte orka vara ute i det varma vädret. Det är ju nu man tar fram vårjackan och dricker te i solen.
Det är också nu man verkligen önskar att man hade en balkong. Eftersom det är alldeles för jobbigt att ta på sej jacka och skor och gå ner två trappor och ut på den stora gräsmattan där det dagtid i alla fall på veckorna är helt tomt. Och skogen bakom ganska så tyst. Jo det är ju när dagisbarnen är ute och leker (skriker), då är det inte kul att vara där. Men annars.

Eftersom jag bara har legat i soffan hela dagen så har jag inget revolutionerande att berätta. Förutom då att det pratas om att Marlena kanske är besatt igen (Våra bästa år), Joey och Pacey har smakat lite på varandra igen när dom blev inlåsta i ett varuhus över natten ( Dawson..s creek) och Marissa och Ryan (O.C) har gjort slut. Igen. Jag fick ingen post och inte ett enda personligt mail. Då är det tur att det finns bloggkommentarer att glädjas åt (myspace). Nu är jag pluttig igen. Men jag hatar att vara sjuk.

Börjar bli dags att tänka på sängen. Får inte vända på dygnet helt. Men att gå och lägga sej är ett ångestmoment. Rädslan för att vakna upp och se att klockan är före fem är stark. Eftersom det börjar gå mot ljusare tider så blir det också lättare men fortfarande jobbigt. Och när J jobbar så måste jag vara extra försiktig så jag inte väcker honom och det är alltid en liten press. Nu måste jag sluta innan Doris dör för mej här.

Godnatt. Imorgon hoppas jag på att ha intressantare saker att skriva om.

Fan va kul det var att höra sej själv på radion igår. Egolovet har talat. I början satt jag och höll händerna för ansiktet men sen gick det bättre. Jag är jättenöjd med resultatet. Jag vill göra mer. Och mer. Och ännu mer. Jag gissar att jag behövde det här avstampet så jag kan komma vidare. Ett steg längre. Här är länken till programmet för er som inte lyssnade igår:

 http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&id=1079210

Jag får inte igång det på min dator men jag hoppas det är rätt länk.

Varje gång jag loggar in på Doris så kommer det upp en påminnelse. Det står att projektplanen för boken ska vara klar nu. Jag och deadlines. Jag hade helt glömt bort att jag satt en deadline för den. Och planen är långtifrån klar. Men den är påbörjad i alla fall. Skadar nog inte att ha påminnelser som plingar till nu och då.

Igår var jag ju hos min sjukgymnast. Återigen, hon är helt underbar! Vi bondar jättebra och hon peppar och lyfter mej på många plan. Jag kan prata om allt. När jag berättade om sånglektionen fick hon gåshud. Jag behöver såna människor omkring mej. Hon kunde tyvärr inte lyssna igår men jag ska maila henne länken. Hon berättade också att hon har en väninna som är dansterapeut och hon frågade om det var något som intresserade mej. Jag gillar att dansa men har alltid betraktat detta med frigörande dans som lite..ja..inget för mej liksom.
Men så kollade jag upp det på nätet igår och faktiskt, det tilltalar mej! Hennes vännina har praktik inne i stan och är ansluten till försäkringskassan vilket betyder att frikortet gäller. Jag tror att jag behöver det. Eller att jag behöver prova på det.
Det finns både i grupp och enskilda sessioner och det är den enskilda sessionen som tilltalar mej. Det här med att hänga i grupp är inget för mej. Jag vill utveckla mej själv och komma till rätta med min egen vilja och det gör jag bäst själv.
Och eftersom jag känner mej väldigt tveksam till att KBT är det rätta för mej så gör jag bäst i att försöka ta reda på vad som passar mej bäst istället för att låta min läkare komma underfund med det. Det verkar ju inte hända så mycket då.
Jag orkar kanske ta ansvar för mitt eget liv mer nu än förut. Söka nya vägar. Se till vad som är bäst för mej. Det är en skön känsla. Ännu skönare känsla är att få se hur mycket det faktiskt finns därute att prova på. När jag kom hem var jag väldigt trött. Hade ont i huvudet. Senare på kvällen trodde jag att jag skulle bli sjuk. Bihålorna värkte och halsen stramade. Idag känner jag mej också lite halvkass sådär, men jag tror det beror på behandlingen jag fick igår.

Idag har jag tvättstugan. J ska repa. Sen måste jag lämna tillbaka en hög med böcker på bibblan och se om affären äntligen har fått in min choklad. Har varit utan den flera dagar nu och det går inte. Jag fungerar inte utan den.

Vi tittade på Sicko igår kväll. Vilket sjukt system dom har i USA. Vidrigt. Omänniskovärdigt.

Ikväll ska vi släcka ner alla lampor mellan 20.00 till 21.00. Earth hour. Vi måste visa att vi tänker på klimathotet. Kom igen!

Jag grät när jag såg bilden på den skjutna björnen. Av ilska. Av frustration. Jag läste han egna berättelse igår. Han hade själv gått fram till boet som han trodde var ett rävgryt. Det var det inte. Då såg han björnen sticka upp sitt huvud och han skrek högt. Sen sprang han. Efter ca tjugo meter blev han knuffad till marken och sen anföll björnen. Häromdagen stod det listor i tidningen på vad man ska göra om man träffar på en björn. Där stod det att man absolut inte ska springa. Ändå gjorde han det. Och så bedömde dom att björnen var farlig och skulle avlivas. Trots att han blivit väckt ur sitt idé, sin vintersömn och dessutom blivit tagen på sängen. 
Är det konstigt att han lackade ur? Jag tycker inte det. Ändå är det björnens fel och nu har dom skickat iväg björnen för att undersöka honom och se varför han var så aggressiv, om han hade en sjukdom eller så. Det är helt sjukt. Det gör så ont ändå in i själen.

Idag ska jag till min sjukgymnast. Jag hoppas på att få lite massage såklart. Jag är så spänd i hela kroppen. Men som vanligt mest i axlar och nacke. Känner mej lite tom i huvudet också så jag hoppas inte det blir för mycket information. Sist blev jag rätt trött.

Jag skrev ju igår att jag skulle jobba på kvällen men det blev inte så. Jag var för trött. Åkte och storhandlade med min granne och fan vad det tar på krafterna. Men nu är frysen och skafferiet fullt. På lånade pengar. Men det får gå ändå.

Har teven på och det är våra bästa år. Följde det i omgångar för flera år sen och det ser ut att ha hänt en del. Varför sitter Marlena i rullstol? Vem är det som har dött? Vem är den mystiska damen i svart slöja som gömmer sej bakom folkmassan på begravningen? Det har funnits många mystiska damer i slöja genom åren. Alltid lika kul. Men nu orkar jag inte följa den. Jag har inte tid. Eller lust.

Ikväll är det dags för radioprogrammet. Jag håller på och massmejlar och sms:ar alla jag känner. Och inte känner. Hoppas att någon kommer lyssna i alla fall.

Solen skiner. Det är varmt.

Imorse kom min mens.

Sånglektionen igår var helt underbar. De var så jävla kul! Men fan vilken dålig kondition jag har. Jag måste träna upp mag- och ryggmusklerna för att få ett bättre stöd för rösten. Jag fick sjunga samtidigt som jag gjorde situps. Jag höll på att svimma. Men jag fick lära mej otroligt nyttiga saker och framförallt så vågade jag. Jag är väldigt stolt över mej själv. Jag vill definitivt fortsätta men jag vet inte om jag kommer ha råd tyvärr. Jag kände mej konstig hela kvällen och bara grät. Det var en så enormt stor psykiskt spärr som lossnade under den timmen. Mycket skräp som kom ut. Idag känner jag mej lugn men väldigt sårbar.

Förutom att gråta tillbringade jag onsdagskvällen med boken. Jag gjorde upp karaktärskartor och skrev en lång lista på alla dom händelser som ska skrivas ner. Det kändes väldigt bra att göra det och jag fick en helt annan inblick i arbetet. Nu kan jag välja en händelse på listan och bara skriva om den och sen stryka den så vet jag att jag kommer någonstans. Så får jag sortera dom sen och se vilka som ska komma med och inte och vilka som faktiskt spelar roll för historien och inte. Jag ska fortsätta skriva på den listan idag. Samt skriva om en händelse. Så får jag se vart jag hamnar.

Nu är det nog dags för situpsen.